Fantasier är härligt att ägna sig åt. Som när jag förberedde mig inför ett föredrag tidigare i höstas. Jag skulle träffa det kvinnliga nätverket på Swedish Space Corporation, kanske mer känt som Rymdbolaget, och berätta för dem om Bimbo-Bikers. Mycket smickrande att bli inbjuden förstås och extra kul att vi hittade några paralleller mellan våra vitt skilda verksamheter. Och så det här då. Att se resultatet av att låta tankarna vandra i väg, i önskningar och dagdrömmar, på pränt.
Bimbo-Bikers fungerar egentligen precis som det ska, av sig självt. Alla som vill kan vara delaktiga och skapa aktiviteter. Men tänk ändå vad mycket som finns att göra, tänk att jobba med Bimbo-Bikers AB. På heltid. Vad häftigt det hade varit!
Tänk bara att kunna arrangera träningar för både mountainbike-, cross- och raceråkare varje vecka – gärna med olika inbjudna tränare och anpassat till flera ambitionsnivåer. Låna in proffscyklister, både kvinnor och män, svenskar och internationella, som får dela med sig av träningstips och allt mellan himmel och jord som har med cykel att göra. Naturligtvis i form av både teori och praktik. Att visa upp alla mina favoritrundor på asfalt, grus och stig – för de som inte ännu lärt sig hitta eller bara behöver variation. Att bjuda in spännande och inspirerande föreläsare flera gånger om året. Att åka runt i landet och träffa våra medlemmar därute, bli guidad på en cykeltur som går längs någon annans favoritrundor och stanna till för att fika i en skön avkrok. Eller bara fika sig igenom vårt avlånga land. Hjälpa till att skapa regelbundna aktiviteter i landets större städer, gärna i samarbete med de cykelklubbar som redan finns. Att coacha de som åker runt och tävlar, kanske vara assistent åt våra enträgna 24-timmarsfantaster. Erbjuda mekarkurser och ordna tävlingar i punkalagning. Smörja gnisslande kedjor på de bortglömda fordon som tar stadscyklisterna till jobbet, med hälsning från Bimbo-Bikers. Cykla runt i stan med någon från Vägverket och visa vad olika cykelbanelösningar innebär i praktiken för oss cyklister. Arrangera studieresor runt hela Europa och världen. Starta ett samarbete med landets cykelhandlare och låta Bimbo-Bikers bli en konsumentkraft att räkna med. Se till att alla i nätverket får subventionerade hjälmar i årets modell, varje år. Och en hel uppsättning cykelkläder specialdesignade för Bimbo-Bikers. Efter att vi designat om de tjejplagg som inte är så bra som vi vill ha dem, förstås. Driva en liten klubblokal där man kan låna cykel eller en sadel man vill prova – eftersom man tänkte köpa ny men inte vet vilken man gillar mest – meka, tvätta cykeln och fika. Förstås. Skriva avtal med ett antal sponsorer så att vissa aktiviteter kan genomföras till självkostnadspris. Tänk bara att ha ett party vid både säsongsstart och -slut. Ett jättepartaj som inte kostar medlemmarna något!
Men det handlar inte bara om Bimbo-Bikers utan om cykelsporten som helhet. Att få möjligheten att driva något annat än en traditionell cykelklubb eller förening. Något som bidrar till cykelsporten på sitt eget vis. Så om det ändå fanns tid och pengar skulle jag anmäla mig som frivillig till Svenska Cykelförbundets styrelse. Som kvinna är man rätt ensam i frivillig-kön tror jag. Jag är övertygad om att det finns saker att förändra, förbättra och skapa. Men ett styrelseuppdrag kräver också ett stort engagemang, det är inget man gör med ena lillfingret så där bara. Däremot vore det ett perfekt komplement till heltidsjobbet Bimbo-Bikers AB.
/aNNa
kanske anställd i framtidens Bimbo-Bikers AB?
(2006)
